28 juni 2011

Skriksjukan, extremt smittsam

Var med båda barnen på affären. Treåringen hade fått en sticka i handen och var otröstlig. Så prio var bara att betala och gå hem. Som alltid när hon gråter/skriker så börjar ettåringen. Det slår aldrig fel. Där står man och ska betala och hela kön glor på en eftersom båda barnen tokskriker. Sedan behövde jag ringa hem assistans då det är omöjligt att hålla fast en barnhand med tvång och samtidigt ta ut en sticka med nål och pincett.

P.S Syrran detta påminner mig om att vi måste gå den där Första-hjälpen-kursen snart!

2 kommentarer:

  1. hahaha, inte för att vara skadeglad men jag kan inte låta bli att skratta när jag läser detta, ibland är livet bara kaos:-) hoppas stickan kom ut till slut (har annars hört att stickor växer bort till slut men kanske inte så kul att ha kvar den ifall den gör ont förstås:-)) Vi måste boka kursen till hösten, låt oss kolla på bra datum. Stor kram

    SvaraRadera
  2. Ja det blir ju inte ett förhastat beslut då vi bökade prata om detta för ett antal år sedan...

    SvaraRadera